Recension: Uncharted Golden Abyss (PS Vita)

Uncharted-serien är en av Sonys starkaste spelvarumärken. Medan den första delen i serien led av riktigt hemsk screen tearing har de grafiska aspekterna hamnat så nära perfektion det bara går i del två och tre. Den filmiska matinékänslan är otroligt härlig, och det bästa av allt är givetvis att de är otroligt bra spel under det sminkade yttre.

Uncharted Golden Abyss utvecklades emellertid inte av Naughty Dog som stått för de tidigare delarna, utan när Playstation Vita-versionen skulle skapas till lanseringen var det Bend Studio som fick uppdraget. De är givetvis mest kända för Syphon Filter-serien, men på senare tid har de främst utvecklat spel till Playstation Portable.

Recension: Rayman Origins (PS Vita)

Fjolårets bästa plattformsspel – Rayman Origins – är tillbaka, och denna gång är det Sonys Playstation Vita som gäller. Spelet bjuder på ren och skär underhållning som aldrig blir repetitivt. Galna upptåg, gulliga karaktärer och en riktigt stilfull tecknad stil som nästan gör sig ännu bättre på Playstation Vita – tack vare konsolens fantastiska skärm – än de stationära konsolerna.

Recension: Final Fantasy XIII-2

Häpnadsväckande miljöer, fantastiska uppdrag, och ett riktigt, riktigt bra äventyr. Square Enix har verkligen lyckats med Final Fantasy XIII-2. Här är vår recension.

Recension: Ico & Shadow of the Colossus HD Collection

Är spel konst? Den frågan satte Ico igång på riktigt. Under en tid när allt handlade om grafik och hur utvecklarna kunde få ut så mycket av kontrollen som bara var möjligt skalade Team Ico av och släppte ett spel som levde på sin känsla. Ico & Shadow of the Colossus HD Collection är en Playstation 3-samling – som fått uppfräschad grafik och 3D-stöd - med två av förra generationens viktigaste spel. Undertecknad har recenserat på Pricerunners Spelblogg.

Recension: Halo Anniversary

Halo Anniversary är, som de flesta av er säkert redan vet, en remake av originalet, och lika så en hyllning till titeln som drog igång Halo-serien för drygt tio år sedan. Undertecknad har recenserat spelet för Pricerunners Spelbloggs räkning.

Recension: Call of Duty: Black Ops

Skribent: Von Gullis
Sjukt skönt att slippa gamla Modern Warfare 2.

Treyarch kom tillbaka med dunder och brak! Jag skulle vilja säga att detta är deras bästa spel någonsin. Call of Duty: Black Ops har grafik och känsla med lite sköna nya inslag som radiostyrd bil och armbost med exploderande pilar. RAMBO STYLE!

Singleplayer-delen?!

Storyn i  kampanjläget är bra, mycket bra.. Mitt i kalla kriget. Då Castro var som grinigast. Under hela singleplayer-delen får vi följa med på en skön resa genom bland annat ryska koncentrationsläger, fuktiga djungler i Vietnam och ett havererat skepp på Antarktis. Variationen i
omgivningarna är riktigt bra, något som även gäller den visuella biten. Själv har jag inte spelat klart singleplayer-delen ännu då jag som vanligt fastnat i online-läget vilket är Awesome! Och det säger inte lite om multiplayer-delen.

Multiplayer-delen Rocks?!

Här har vi Delen jag brinner för! Samla ihop polarna, teama upp och spela ut andra på Xbox Live. Som klanmedlem är detta helt klart viktigaste delen. Spela Search & Destroy ligger ju givetvis på topp utav spellägena. Då teamwork verkligen krävs. Med alla nya härliga prylar du kan använda till din fördel som till exempel kameraövervakning och rörelsesensor… Vilken hit! Än viktigare är delen där du själv får öppna plånboken för att uppgradera dina vapen. Detta ger i sin tur en mer verklighetsbild då du knappast får en ljuddämpare efter att du dödat 25 pers. Jag uppskattar denna delen då jag lägger vikt på verklighetsjämförelsen mellan spel och ”Real Life”. Valutasystemet är alltså en grymt bra vidareutveckling från MW2. Även prestigeläget är bättre med lägre max level – 50 istället för 70. Och så har man 15 prestiger vilket är skönt, då man tappade lite lust att lira efter 10:e prestigen på MW2.

GUN GAME, GUN GAME OCH GUN GAME <3 <3 <3 <3 <3 <3 GUN GAME!!!

Vilken sensation för Call of Duty!!! Direkt hämtat från Counter Strike… Vilken härlig grej! Man spelar i ett ganska rubbat läge där man får en ny bössa efter varje kill. Först till den 20 bössan vinner. Kul är det då alla har olika vapen, vilket alltså är det rubbade. Så har man då lite bristande talang kan du spring runt med en fjuttig pistol medan andra kommer löpandes med ett armborst eller något lite tyngre. Awesome.. Detta lyfter egentligen hela mitt betyg på Black Ops.

Zombies Are BACK Watch out?!

Zombie-läget (från World at War) som man saknade lite ur MW2 är också tillbaka och har nu även utvecklats. Detta är det ultimata för er som älskar samarbete så enjoy! Den här gången får vi stifta bekantskap med fyra presidenter som angrips av horder av de döda men ändå levande krypen vi kallar zombier. Metoden är som förut: tjäna cash genom att skjuta zombies och reparera barrikader, dessa ska du givetvis senare spendera till nya sköna vapen och dörröppningar.

Jag är inget större fan av Zombie-läget själv men visst är det bra och bättre än föregångaren. Inget snack om saken. Plus att det fyller multiplayer-delen. Vad som saknas är väl att tekniken runt zombie-delen inte riktigt hittat rätt ännu, men sätter de alla bitar på plats så har de ett riktigt schysst spelläge levererat.

Grafiken är den bra eller ?

Ja, klart den är bra. De visuella delarna är riktigt bra förutom att det ser ut som att min systerson på åtta år ritat en del vapen… Men annars är grafiken på topp, men inte enligt min mening bättre än MW2. Där ser allt lite mer realistiskt ut. Ljudet är väl ok, saknar det sköna soundet från vissa vapen då det smattrar fint. En del av arsenalen låter så jävla ömkligt. Dock ett plus till ljudet då man desarmerar bomben. Väldigt ljudlöst. I MW2 hörde du ju om man pillade på bomben från andra sidan banan, så här har vi en liten detalj, som ändå gör mycket för Search & Destroy-läget – så mycket mer realistiskt!

Extravagansa superedition special

Så lever Treyarch upp till de krav vi ställer på dem som efterträdare till skapandet av Infinty Wards Mordern Warfare 2??

Ja det gör de i alla fall enligt min mening samt många fleras och detta även trots min kluvna inställning till spelet efter en timmes lir! Satt och svor och gillade ingenting förutom den radiostyrda bilen. Men det är helt klart en HIT! Sist blev World at War en flopp vilket dom verkligen tagit till sig och lärt sig utav.

Här ser vi en bra story som spelet bygger på. Den är smart berättad och betydligt längre. Och att vi har fler multiplayer-lägen är guld värt. Då ”smaken är som baken, alltså Delad” så tilltalar detta en större skala av lirare där ute. Med Gun Game som en personlig favorit och Zombie öppnas fler möjligheter. Det är helt enkelt klockrent gjort.

Betyg: 5/5

Peace!!

Av: Von Gullis

Recension: SplatterHouse = våld och blod = sant!

Kan väl efter två timmar framför burken säga att spelet förtjänar titeln Världens blodigaste spel.

Att de har en åldersgräns på 18 år är ju helt okej liskom, men frågan är om inte 15 år räcker? Det är ju så orealtistiskt att en 15-åring bör klara spela utan mardrömmar. Blodet skvätter och du mer eller mindre bara köttar allt som kommer ivägen. Perfekt att ta ut sina aggressioner med…
SplatterHouse uppmuntrar till sadistiska tilltag som att slita upp käkarna på de små troll du möter, det känns på något sätt lite som PS3:ans God of War över köttandet vi stöter på. Här sliter vi av lemmarna på motsåndet och har man otur så tar de något från dig med. Som en liten noob fick jag armen avsliten, men vad gör det när du kan plocka upp den och nita krypen med den istället.

Storyn till spelet är helt sämst. Som tagen ur en skiten rulle från tidigt -90 tal. Våldet som kommer från en skurvad story där som så många gånger förr en flickvän är inblandad. Så killar, se upp där ute, hahha .. nej skämt åsido. Du är karaktären Rick som är ett offer på alla sätt, en looser helt enkelt. Du är utelämnad i en blodig röra medan en galen och elak vetenskapsman har stuckit med din grymt snygga flickvän, låter det bekant? Du har säkert sett det på film i så fall.

För er som sett filmrullen MASK så hajar ni nog läget. För där ligger du helt utlämnad när en hockeymask talar till dig. Denna mask ber dig att ta på den och det gör du! Resultatet är en förvandling till ett rubbat steoridmonster och därifrån drar speläventyret igång.

Det är nu alltså dags för att ut och kötta. Jag älskar ju hur de tänker med uppgraderingar och dylikt. Man samlar alltså upp blod från sina offer för att kunna köpa dessa. Vilket kött!! Det roligaste i detta spel är inte bara att kötta och slita av lemmarna på dina motståndare, men också de sköna ”brödsmulor” – i detta fall topless-bilder som man samlar upp. Dessa har ju smarta flickvännen rivit sönder och släppt efter sig så du ska kunna spåra henne och ta tillbaka henne. Topless-bilder är ju alltid uppskattat liksom, fast jag fattar inte hur det kommer sig att hon blir kidnappad och har en massa sådan bilder på sig? Jaja. Resten får ni ta reda på själva. Ut med er och slit av en arm eller två!

Är då splatterHouse bra eller dåligt?
Jag hittar mycket bra grejer, men alldeles för många dåliga också. Vilket visar sig när man ger sig in i hetluften och ska börja kötta. Spelmekaniken är primitiv och uppmuntrar absolut inte till några finesser och då finns det ju ett antal alternativa attacker att välja mellan. Därmed decimeras spelet till ett jävla tryckande på x-knappen och striderna känns snabbt repetitiva. Är inte det något glädjedödande när man kan skrolla igenom en lista med flertalet attacker som man bara vill ut och kötta med? Vad mer kan man säga om SplatterHouse? Jo efter lite härligt kött så är spelet mer eller mindre ganska så tråkigt. Du blir aldrig överraskad. Du har helmeningslösa bossfighter som du ska tampas
med. Inte alls svåra utan istället alldeles för enkelt. Och sen är fighterna så sega. Jag visste egentligen inte vad jag skulle göra utan gick bara in och improviserade, köttade på som en galen snubbe trippandes på LSD eller något. Jag gick beserk helt enkelt. Även i dessa fighter hittar vi lite knep från God of War, men de får ni ta reda på själva.

Spelet är ett skönt spel om du har sjukt tråkigt en regnig dag och inget annat bättre för dig, men ändå en kul grej att ha i spelhyllan.

Betyg: 2,0 / 5,0 (knappt)
Av: Von Gullis 27/11/2010

Recension: Guitar Hero: Warriors of Rock

Guitar Hero: Warriors of Rock är inte mindre än den 14 butiksversionen i serien som tog hela världen med storm.  Sagan som började med att Harmonix fick hela världen att börja spela plastgitarr – även personer som tidigare inte varit i särskilt stor kontakt med spelvärlden. Vi recenserar.