Spelsamling med fokus på Sega

Jag har börjat inrikta min spelsamling mot Sega och deras spel. Shenmue ligger mig varmt om hjärtat och jag har köpt både What’s Shenmue och Shenmue Jukebox Edition, samtidigt som jag även hittade ett helt gäng med Mega Drive-spel som jag inte kunde motstå.

Jag försöker ändå hålla igen på inköpen i väntan på Playstation 4, men det är svårt att låta bli när så fina erbjudanden dyker upp. Jag har dessutom gjort en deal för ett Sega Saturn vilket äntligen låter mig spela Christmas Nights som jag ägt i så många år men aldrig haft möjlighet att spela.

Annonser

Var är alla jul-DLC?

journey-psn
Öken mitt i vintern?

Har jag missat något stort, eller är det en total ökentorka mitt i stundande vinterkaos vad gäller nedladdningsbart julmaterial till spel? Efter den stora anstormningen av allt Halloween-material som dök upp i oktober väntade jag mig något liknande nu i jul, om inte ännu mera gott.

Personligen har jag aldrig varit överdrivet begeistrad i Halloween, det är ingen tradition jag återkommer till med glädje varje år. Men vid jul är det ett alldeles ypperligt läge att släppa nedladdningsbara paket, då julen är väldigt underrepresenterad i spelvärlden. Christmas Nights into Dreams (vilket faktiskt går att låsa upp i HD-versionen av Nights into Dreams) är fortfarande det spel som folk talar sig varmast om när det rör sig om den stora högtiden i spelväg, och då det släpptes 1996 känns det som att vi behöver något nytt av den varan.

När nedladdningsbart material blev mer och mer integrerat samt en vanlig och naturlig del av spelbranschen var jul-DLC det jag tänkte först på. Att större spel med höga utvecklingskostnader inte fokuserar helt och hållet på julen kan jag förstå, men en kortare episod skulle passa in som handen i handsken.

Lite juldräkter till Dead or Alive 5 – ett spel jag är högst ointresserad av – är allt nytt som släppts till de ”stora” spelen, eller har jag missat något stort?

Att spela original eller nyutgåva

oddworld_munchs_oddysee

Nu för tiden släpps det mängder av gamla klassiker (och även en del gammalt skräp) till alla möjliga format. Ofta är det nyutgåvor av olika slag som har fått en och annan del renoverad – inte minst de visuella. Vissa gamla originalversioner bjuder på en hel del illamående och huvudvärk när de spelas på en stor HD-tv, och visst känns det betydligt skönare att få spela en högupplöst version.

Men, det är något speciellt med att spela originalversionerna med ursprungskontrollen, samtidigt som jag undviker att spela något till de äldsta konsolerna på min tv – och jag får inte riktigt plats med en gammal tjock-tv i min lägenhet heller. Shenmue är ändå en titel jag spelar om var och vartannat år, och även om det ser smått horribelt ut på en 46″ HD-tv är det ändå något speciellt att sätta igång den gnisslande och högljudda Dreamcast-enheten. Det är riktiga minnen. Nu finns det emellertid inte någon nyutgåva av Shenmue tyvärr, men jag har kommit i valet och kvalet om jag ska köpa HD-utgåvan av Oddworld: Munch’s Oddysee (som precis har fått ett lanseringsdatum – släpps nästa vecka) eller skaffa mig en gammal Xbox igen efter att min blev stulen för ett gäng år sedan.

På ena sidan väger HD-kvalitén en hel del, samtidigt som trophies ofta är trevliga tillskott, men jag undrar om inte känslan av att spela det med originalkontrollen till den gamla Xboxen – med den klassiska dashboarden som väcker minnen – väger tyngre trots allt.

Är det någon som har spelat originalversionen av Oddworld: Munch’s Oddysee på en relativt stor HD-tv, hur tycker du i så fall att det fungerar?

Har jag äntligen fastnat för ett Zelda-spel?

zelda-ii-the-adventure-of-link
Mitt första möte som liten med Link och Zelda var hemskt…

Jag har aldrig tidigare riktigt fastnat för någon Zelda-titel. Ändå har jag så gärna velat tycka om det, jag har lagt ned en hel del tid för att hitta den där magin alla pratat om. Men det har alltid saknats något som får mig att vilja fortsätta, jag hittade aldrig något som fick mig att vilja fortsätta under de partier som jag tyckte var riktigt tråkiga. Särskilt Twilight Princess, där de mörkare delarna nästan gjorde mig deprimerad – ganska bakvänt då jag alltid tyckt om spel med en mörk atmosfär.

The Legend of Zelda: The Wind Waker är ändå den del av serien jag tidigare tyckt om mest om, jag tyckte om den tecknade stilen, och att glida runt på havet gav en skön frihetskänsla. Men jag hittade ändå inte den där Zelda-magin som så många pratat om, och någonstans på vägen tröttnade jag.

Skyward-Sword-bird

Trots att jag ägt Skyward Sword sedan spelet släpptes till Wii, är det först nu jag börjat spela det på riktigt, och nu är jag helt fast. Att flyga omkring genom molnhavet för att leta hemligheter förmedlar en störtskön frihetskänsla. När jag sedan hittar en hjärtbit (efter fyra stycken utökas liv-mätaren) som inte fås genom huvudstoryn, känner jag mig som ensam i världen att ha hittat denna gömda plats – även om hundra tusentals, om inte miljoner, människor redan gjort det.

Visst låter det otroligt krystat, men det är fan precis så det känns.

Visst har jag bara skrapat på ytan av Skyward Sword ännu, men det känns som att hela mitt synsätt på serien har förändrats. Den där barnsliga nyfikenheten har vaknat, och jag har äntligen fastnat ordentligt för ett Zelda-spel.

Mystik är stark PR

Hur kommer det sig egentligen att vi är så många som längtar helt otroligt mycket efter spel som vi knappt vet något om? Jag tänker i synnerhet på The Last of Us, även om jag tidigare blev helt såld på spel som Fahrenheit, Heavy Rain och Shenmue innan jag knappt hade en susning om vad de egentligen skulle vara för spel.

The-Last-of-Us

För ungefär ett år sedan – kring själva utannonseringen – skrev jag en förhandstitt på just The Last of Us, men än idag har jag lite svårt att få något egentligt grepp om hur spelet kommer att te sig. Jag vet inte om det är för att jag inte riktigt är så påläst om just denna titel, men det är just ovissheten som gör det hela lite mystiskt, och samtidigt kan just jag fantisera lite om hur det hela kommer att utspela sig efter min egen smak och tycke.

Jag har alltid trott att utvecklare och utgivare sparat på det stora krutet enbart för att kunna presentera något maffigt på en och samma gång vid bäst möjliga tillfälle, istället för att de tillkännager lite information då och då efter att de ser att alla idéer fungerar innan de ger oss en utannonsering. Vilket företag vill egentligen göra en Peter Molyneux, där han pratade brett och vitt om Fable, för att sedan tvingas ta bort mängder av saker som han tidigare bekräftat? Men, samtidigt som detta säkerligen är en av anledningarna till att de väntar till rätt tillfälle med att utannonsera nya saker, och att de givetvis vill komma med intressanta tillkännagivanden lagom till släppet för att skapa en gynnsam hype, lär de veta om att just mystiken kan medföra ett stort intresse.

The Last of Us är det spel jag längtar till mest nästa år, ändå vet jag väldigt lite om själva spelet, och jag vet inte riktigt om jag vill förstöra mystiken med att läsa mycket mer om titeln innan släppet. Risken är att jag blir besviken på slutresultatet, men chansen är också att jag blir rikligt överraskad.

Bowser tog mina stjärnor?

bowserI jakten på alla stjärnor i New Super Mario Bros. U gladdes jag åt att ha tagit full pott på en riktigt knepig bana. Jag la ned över en timme på att lyckas lokalisera och sedan klara av hindren för att ta alla eftertraktade stjärnor på just den leveln, och fortsatte sedan vidare med att leta efter fler på andra banor. Flera timmar senare upptäcker jag att spelet har slagit slint, och jag har endast en ynka stjärna kvar av tre möjliga på samma bana, och irritationen är maximal.

Jag börjar fundera på om jag gjort något fel, men jag minns bestämt att jag sparade direkt efter bedriften. Dräkten jag använde för att ta den sista stjärnan är också borta från mitt förråd, och den beroendeframkallande känslan som stjärnjakten gav (vilket jag poängterade väl i min recension) är som bortblåst.

Bowser, var har du lagt mina stjärnor?

 

VGA: GotY – med både glädje och sorg

video_game_awards_goty

The Walking Dead utvecklades av den lilla studion Telltale Games, och med en begränsad budget gjorde de något som ingen hade räknat med. Under Video Game Awards, spelvärldens svar på Oscarsgalan, fick inte bara det digitalt distribuerade The Walking Dead pris som årets absolut bästa spel, Telltale Games fick även ta emot priset för årets utvecklare.
Detta är förstås ett fantastiskt lyft för genren som närmast varit uträknad, och att ett licensspel skapat på en så skral budget kunde bli så bra och få så mycket uppmärksamhet som det fått – i synnerhet med detta åtråvärda pris – visar att även den mindre scenen kan nå höga höjder. Och ur ren affärssynpunkt kunde inte detta utnämnande komma mer lägligt. Den 4 december släpptes spelet i fysisk utgåva i USA, och inom en snar framtid kommer den ”hårda utgåvan” även till Europa. GotY – PR som heter duga.

Även om jag är glad för att det är just Telltale Games och The Walking Dead som får dessa fantastiska priser är det dock en sak som oroar mig. Digital distribution  har fått ett så otroligt stort utrymme, och på sikt är jag helt övertygad om att vi inte längre kommer att ha några fysiska exemplar alls att köpa i framtiden. Nästa generation – då jag anser att den nya redan har startat i och med Wii U – kommer vi med största sannolikhet att endast kunna köpa spel digitalt, och det är en ganska brutal sanning för oss som verkligen föredrar fysiska spel.

the-walking-dead

Nu är det ju inte så att detta pris för The Walking Dead självt tar död på den fysiska distributionen, men det är en liten, liten pusselbit som förs till det stora maskineriet. Att spelet även släpps i fysisk utgåva är inte så intressant i sammanhanget då det först och främst är ett digitalt distribuerat spel. Men det blir lite av ett antiklimax då vi med största sannolikhet aldrig skulle ha sett röken av The Walking Dead utan just denna distributionsform.

Men, när de små spelserierna kan nå gigantiska höjder genom digital distribution vill givetvis även de stora utvecklarna ta del av kakan, utan att behöva lägga pengar på produktion (skivor, fodral och så vidare), frakt och andra mellanhänder. Men, det är ett pris som Telltale Games verkligen förtjänar efter deras fantastiska produkt, därför ser jag årets Game of the Year-vinnare både med glädje och en liten bit av sorg.